Anna Holmsten håller i Gävle insamlingen
När Jag blev inlagd med havandeskapsförgiftning i v 27+4 var vi såklart helt oförberedda. Nån bb-väska hade jag inte packat än, inte ens köpt kläderna som skulle ligga i den. Efter fem dagar på Uppsala Akademiska Sjukhus föddes vår dotter, 12 veckor prematurt.Det var den 9e december 2011 och det var nu vår neo-resa började. Och det var nu vi lärde oss att bli föräldrar. Ja, lärde oss. Så kändes det. Vi fick inget bestämma angående vårt barn, och ville såklart inte heller eftersom hon var så liten och sjuk och krävde intensivvård som alla extremprematurer.
När hon fick flytta ur kuvösen till värmesäng fick vi börja ha egna kläder på henne. Den känslan, att få se henne med nåt annat än sjukhusets egendom var enorm. Det var vår bäbis, vår Moa. Vi hade valt och bestämt vad hon skulle ha på sig. Genom detta initativ hoppas jag kunna ge den känslan till andra prematurföräldrar. Att få ge hopp och vetskap om att någon någonstans tänkt på deras lilla pytte och sytt hens första plagg.
Med omtanke och färgglada tyger vill jag ge något tillbaka.
Vi tillbringade 1 vecka på UAS och sedan 6 veckor på Gävles Neonatalavdelning. Hon har opererats två gånger för bråck och hade lite trassel med andningen. Det har varit upp och ner och en upplevelse jag inte önskar någon annan men som jag samtidigt inte kan föreställa mig att vara utan. Vi har en fantastisk dotter som är vackrast och bäst i världen!
På min blogg kan ni läsa mer om vad som hände oss http://wockatzmirakel.blogspot.se/
